hep‧ta‧gon /ˈheptəɡən $ -ɡɑːn/
noun [countable][
Date: 1500-1600;
Language: Greek;
Origin: heptagonos, from hepta 'seven' + gonia 'angle']
a shape with seven straight sides ⇒
polygon—heptagonal /hepˈtæɡən
əl/
adjective [TahlilGaran] Dictionary of Contemporary English ▲